Ni kan hitta den nya bloggen här --> http://jello.blo.gg

Vi tänker börja om! Inte helt, men nästan. Vi kommer att rensa lite i arkivet och alla videos vi har lagt upp kommer att göras privata. En ny del ett som är mycket proffesionellare med musik och HD kamera och en mer genomtänkt story kommer att komma upp innom kort och ni kommer alltid att på proffesionellt gjorda trailers innan avsnitten.

Vi ska försöka att få upp ett avsnitt i månaden men det finns månader som vi inte har tid och inte kan lägga upp.

Noveller kommer att fortsätta :)

Dessutom kanske vi flyttar till blogg.se! Vi flyttar i så fall när Jenny är klar med en design till den nya bloggen. Men vi håller er uppdaterade om det!

Kramar,

Jenny & Lovisa

Jag stiger upp tidigt på morgonen för att hinna med en tidiga bussen till centrum. Det gäller att vara i god tid med julhandeln, och som tur är vet jag precis vad jag ska köpa till alla. Det enda som stör mig är att jag inte kan glömma vad som hände igår kväll i mitt rum. Ljuset som blev till is. Allt kanske bara var en dröm?

Det tar en stund men tillslut är jag klar med allt på listan. Jag går till Pressbyrån för att köpa en flaska Coca Cola och ser att det bara finns en enda kvar. Jag tar tag i den, men det är jag inte ensam om. Jag tittar upp i dem chokladbruna ögonon där mina ögon speglas. För en sekund ser det ut som att mina ögon skiftar från smaragdgrönt till isigt blått. Men sen är de som vanligt igen. Jag tittar ner i marken och mitt tjocka kastanjebruna hår åker ner i ansiktet. Hade jag bara inbillat mig, eller hade mina ögon skiftat färg?

Medans jag bara står där hinner chokladöga rycka flaskan ur min näve. "Den tar jag." Säger hon stöddigt. Jag känner hur jag börjar koka av ilska. "Aldrig!" Utbrister jag och river flaskan ur handen på henne. Först ser hon lite snopen ut men sen återfinner hon styrkan. "Visst, jag ville ändå inte ha den." Säger hon och vänder sig om och börjar gå iväg. Min blick följer hennes varje steg med hat, hon gnuggar sig lite om armarna och mumlar att det börjar bli lite kyligt.

"Jag vill inte heller ha den!" Nästan skriker jag och innan jag hinner tänka flyger flaskan genom luften påväg rakt mot hennes huvud. Det värsta är att colan i flaskan inte längre skvalpar runt som den borde. Den har förvandlats till stenhård is istället. Jag blir som paralyserad där jag står, för rädd för att göra något. Som tur är vänder hon sig om och duckar så fort hon får syn på flaskan som är tre centimeter från hennes ansikte.

"Är du galen!?" Flämtar hon. "Är du helt jävla galen störda unge!"

Jag vet inte riktigt vad jag ska svara så jag skakar bara på huvudet. Hon tar upp flaskan från golvet och kastar den tillbaka mot mig med kraft. Jag lyckas ta emot den, colan skvalpar runt i den. Vad hände med isen? 

Chokladöga blänger surt på mig och går ut i kylan.

På bussen på vägen hem tänker jag på flaskan, jag såg is i flaskan. Betyder det att jag är galen? Jag lutar mig tillbaka och tittar ut genom det smutsiga bussfönstret och innan jag vet ordet av sitter jag och fnissar. Fnissandet bryter ut i ett högt skratt. Alla bussens ögon stirrar på mig, men det stör mig inte. Varför skulle det? Det har precis gått upp för mig att jag är galen. Jag inbillar mig saker. Ljuset, flaskan, pölen, ja allt!

Jag ler nöjt för mig själv. Nu när jag är galen behöver jag inte beskymmra mig om förklaringar. Det är nästan för enkelt.

Bussen hostar till och spyr ut svart rök där bak. Chaffören stannar och hoppar ut. Efter någon minut kommer han tillbaka in och säger att bussen är trasig och nästa kommer om 7 minuter. Det är så nära hem nu att jag bestämmer mig för att gå sista biten istället för att vänta.

När jag kommit ut ur bussen och börjat gå känner jag hur något blött landar på min nästipp. Sen känner jag en till. Och en till. Jag tittar upp mot himlen och ser miljontals vita flingor singla ner mot marken. "Det snöar!" Utbrister jag glatt och gör en liten piruett. Jag nästan dansar hem i det vita snöyret.

Jag öppnar ytterdörrren och möts av den varma luften. Jag springer snabbt upp till mitt rum och lämnar mina julklappskassar och sedan ropar jag på lilla Sofie. "Har du sett att det snöar? Kom så går vi ut och bygger en snögubbe." Säger jag och omfamnar henne. Ivrigt börjar hon klä på sig ytterkläderna och sen går vi ut.

När vi är klara med snöggubbe byggandet går vi in och jag gör varm choklad till oss båda. Sofie vill se på en film och jag blir inte förvånad när hon väljer Törnrosa, hennes favoritfilm. Någonstans i mitten av filmen dåsar jag till.

"Gabbie, vakna!" Säger Sofie och ruskar om mig. "Va?" Hasplar jag ur mig. Sofie tittar på mig med sina stora ögon. "Di vill väl inte missa filmen?" Säger hon. Jag ler, "Självklart inte." Ljuger jag.

När filmen är slut har Sofie somnat, hon ser bedårande gullig ut och jag förmår mig själv inte att väcka henne. Så istället bär jag upp henne till hennes säng, klär av hennes och bäddar ner henne. "Godnatt lilla Törnrosa." Viskar jag och smyger sedan ut ur rummet.

Jag gör iordning mig själv och sen bäddar jag även ner mig själv. Jag kan inte riktigt sova så jag bara ligger där och tittar upp i taken känner jag hur något blött landar i min panna. Det snöar i mitt rum!

Jag tänder lampan men då är allting som vanligt. Jag släcker igen och försöker att somna.

"Gabriella," Hör jag en röst viska. "Jag kommer att hitta dig. Du kan aldrig gömma dig från mig."

Men ingen annan är i rummet!

______________________________________________________________________________________

Såååå, vad tycker ni om den nästan ett år försenade del 3? Kommentera!! (Skriven av Jenny)

Jag vet att det var väldigt längesen vi uppdaterade här, ledsen för det. Men vi har inte haft tid, lust eller ork att göra det. Vad tycker ni om den nya designen som jag har gjort? Själv blev jag väldigt nöjd :)

Kramar Jenny

Missa inte våran helt nya youtube kanal: http://www.youtube.com/user/TheJello97!

Från och med nu laddar vi upp videoklippen där, men självklart kommer de sen upp på bloggen också ;)

Jag kom hem efter en lång dag i skolan. Mamma hade frågat eller mera tvingat mig att laga middagen idag för hon skulle komma hem sent och pappa var på konferans. Jag tänkte ta en dusch, titta lite på tv och sen laga middagen, men tiden går fort alldeles för fort. Jag hade precis tagit duschen och bytt om när klockan var 17.30, jag skulle ha börjat med middagen för en halvtimme sen och mamma kommer vilken minut som helst. Precis som jag anade kommer mamma hem.

"Har du börjat med maten än, Maggie?" Säger hon från hallen. Typiskt mamma, det första hon gör när hon kommer hem. Jag tar fram en kastrull och fyller den med vatten.

"Ja då" Ljuger jag. Jag ställer kastrullen på plattan och häller i makaroner när mamma kommer in i köket.

"Varför har du inte börjat än?" Säger hon surt.

"Därför" Säger jag argt tillbaka.

"Laga nu!" Säger ho och lämnar köket. Jag känner hur ilskan stiger inombords. Jag hör ett konstigt bubblande ljud från spisen. Det är kastrullen! Den kokar över. Jag kontrollerar men spisen är inte på. Konstigt!

Efter middagen går jag in till mitt rum för att försöka göra läxorna. Idag känner jag att det inte går så bra, precis då kommer Nicklas in min storebror. Vilken tur tänker jag, han kan hjälpa mig. Vi pluggar resten av kvällen och jag börjar kunna ekvationer bättre.                                                                                                        

Nästa morgon försover jag mig. Jag får skynda mig, när jag är på väg till skolan råkar jag gå in i en kille.        "Åh, ursäkta! Jag har brottom" Säger jag så lungt jag kan.                                                                              "Det gör inget. Daniel" Säger han och räcker fram handen.                                                                                    "Maggie, men jag har väldigt brottom så jag måste gå" Svarar jag och tar hans hand fundersamt.                            "Okej, kan jag få bjuda ut dig på fika som ursäkta att jag stod i vägen och att jag hindrar dig nu?" Säger han.     "Visst, klockan 4 utanför fiket vid centrum" Svarar jag stressat. Sen skyndar jag iväg. När jag kommer till skolan så har jag missat första lektionen. Jag vet inte hur många förseningar jag har den här veckan och det är bara onsdag. Mamma och pappa kommer bli så sura på mig.                                                                                         Det är sista lektionen föridag och jag tänker "bara 5 minuter til, bara 5 minuter tills plågan är över och jag ska träffa den där söta killen Daniel på fiket. Yes! Nu så var skoladagen slut. När jag kommer runt hörnet ser jag honom och vinkar, han vinkar tillbaks.                                                                                                                   "Hej, ursäkta för imorse men jag var väldigt sen till lektionen" Säger jag lite skyldigt, lite spänt.                           "Det gör inget. Ska vi gå in?" Säger han avslappnat.                                                                                               "Visst" Svarar jag och ler mot han.                                                                                                                       Vi får bra kontakt direkt, känns som vi har känt varandra länge. När jag kommer hem är jag glad vi ska ses igen senare i veckan, men den glädjen håller inte länge. Nicklas kommer hem, ut i vardagsrummet och ser orolig och arg ut.                                                                                                                                                                        "Vem var det du var med idag?" Frågar han irreterat.                                                                                           "Varför bryr du dig?" Säger jag misstänktsamt.                                                                                                    "Därför jag vill veta" Svarar han lite arg nu.                                                                                                        "Okej, okej! Han heter Daniel och går i en skola i närheten. Lika gammal som mig och otroligt sööt." Säger jag irrterat tillbaks och stirrar på honom.                                                                                                                    "Daniel....hmm, vart har jag hört det namnet förrut? I allafall han verkar skum och jag vill inte att du träffar honom mer" Säger han bestämt                                                                                                                             "Jag träffar vem jag vill!" Säger jag trotsigt och känner att jag börjar bli riktigt arg.                                           "Ne! Det gör du inte." Säger han argt och bestämt.                                                                                                "Jo! Det får jag visst" Nästan skriker jag. Med det sagt springer jag in på mitt rum och stirrar ilsket på en docka jag har haft sen jag var liten och helt plötsligt börjar den brinna. "Okej, lungna ner dig nu Maggie" tänker jag och precis när jag tänker ropa så har elden slocknat och där ligger dockan bränd med ett inristat M på magen för Maggie.

____________________________________________________________________________________

Vad den något bra? Vad den spännande? Kommentera och berätta vad ni tyckte.                                                   Det här var då del 2 som är skriven av mig (Lovisa).                                                                                               Nästa del kommer ut snart och den är skriven av Jenny.

Hola!

Vi har kommit på en annan rolig grej att göra här på bloggen - vi ska göra flummiga skämt-musikvideos!
Hihi :P 

På fredag kommer vi att ses och försöka filma The Jello Show episode 3! Vi har länge haft en idé men inte lyckats filma, men nu ska vi äntligen göra det!

Vi funderar också på att skapa en youtube kanal där vi lägger upp klippen och sen här på bloggen istället för direkt på bloggen.

Wish us luck